lisofia

Är nu jättetaggad på att komma hem. Älskar alla människor igen nu, hade bara ett par dåliga dagar sådär som jag brukar ibland. Jag skiter i era beslut. Ska bli så fint att gosa och mysa hemma med alla som man känt föralltid och pratar samma språk som. Även om jag numera tänker på engelska och pratar med mig själv på engelska.. Minns första veckan här när man kände sig totalt dum i huvudet när man pratade engelska med en bebis, nu känns det superkonstigt att säga nåt på svenska till bebisen.

 

PUSS NI SOM ÄR FINA

imorn kommer jag

Jag längtar hem fast jag inte har något att längta hem till. Varför människor tar sina beslut på så konstiga sätt vet jag inte. Jag borde dock veta att människor aldrig förändras. Vill ju så gärna tro det. Hur jag än försöker så kan jag inte förstå. Jag känner bara agg. Och så sviken på nåt sätt. Vad är det för fel på människor? Vad finns det där som gör det till en bra idé? Finns det någon som någonsin står vid sitt ord även i handling? När det bara finns frågor och inga bra svar så är det nog bäst att bara sluta, hur lätt det nu kan vara

Längtar hem, aggrar och är ledsen. Allt på en gång. Allt för olika orsaker.

l

Den här låten är så..jag vet inte. Den kommer alltid stampa på mitt hjärta och jag kommer alltid ha den på repeat. Lyssna och känner ni ingenting så är ni gjorda av sten. Okej, ciao!

 

Hör av dig nån gång

Vet du inte

Ett sprucket hjärta är ett sorgligt sätt att starta nånting nytt

Så många platser lever inte mer

Nu går jag bara förbi där jag försökte få dig att le

 

 

Och jag önskar att jag inte blev kär i dig
Och jag önskar att jag blev MER kär i dig