lisofia

Är nu ensam igen, något jag knappt varit en sekund dom senaste tre veckorna. Känns konstigt. Borde vara lite skönt, men känns mest jobbigt just nu. Alla tankar får så mycket plats och det finns ingen där att trötta ut med prat som inte leder till några slutsatser men som ändå behövs. Ställer mig som alltid frågan "varför" och funderar på vad som är okej och inte. Jag vet inte var jag drar min gräns och jag vet inte vad jag känner och jag vet att du inte har rätt att få mig att känna så. Ingen har rätt att få mig att känna såhär. Tänkte förut på hur skönt det är när man vet exakt var man har någon. Hade jag skrivit som det var hade det låtit fel, men det känns mer rätt än något annat.

 

(och ja, den här bloggen är bara till för svammel these days, vet inte ens vem som orkar läsa den fortfarande så att) PUSS