lisofia

Jag saknar inte dig ett dugg.

Sitter och funderar på framtiden igen. Har ingen aning om när jag ska flytta härifrån. Försöker dock ta mig hem till sommaren för att jobba troligtvis. Ska söka mitt jobb strax och hoppas lite. Men sen då? Sen då? Inser att det kommer vara såhär resten av livet nu. Att hela tiden komma på vad man ska göra när man är klar med nåt. I stunder som denna inser man att skolan var bra. Det var bestämt vad man skulle göra.

 

Inatt sov jag med en av världens bästa killar. Behöver någon som kryper närmare sådär.

Såg månen ikväll och kom ihåg vad papi har sagt till mig. När man är ensam och saknar någon så kan man titta på månen och tänka på att den personen kan se samma måne. Det är så fint.

Jag går sönder nu. Nu. Nu. Klumpen i magen är för stor. Vart ska jag fly i den här lägenheten? Världen är alldeles för liten och väldigt för stor. Det här är helt sjukt. Men fan vad jag behöver dig nu. Nu. Nu.

Du. Dig.

Är nu ensam igen, något jag knappt varit en sekund dom senaste tre veckorna. Känns konstigt. Borde vara lite skönt, men känns mest jobbigt just nu. Alla tankar får så mycket plats och det finns ingen där att trötta ut med prat som inte leder till några slutsatser men som ändå behövs. Ställer mig som alltid frågan "varför" och funderar på vad som är okej och inte. Jag vet inte var jag drar min gräns och jag vet inte vad jag känner och jag vet att du inte har rätt att få mig att känna så. Ingen har rätt att få mig att känna såhär. Tänkte förut på hur skönt det är när man vet exakt var man har någon. Hade jag skrivit som det var hade det låtit fel, men det känns mer rätt än något annat.

 

(och ja, den här bloggen är bara till för svammel these days, vet inte ens vem som orkar läsa den fortfarande så att) PUSS

Är nu jättetaggad på att komma hem. Älskar alla människor igen nu, hade bara ett par dåliga dagar sådär som jag brukar ibland. Jag skiter i era beslut. Ska bli så fint att gosa och mysa hemma med alla som man känt föralltid och pratar samma språk som. Även om jag numera tänker på engelska och pratar med mig själv på engelska.. Minns första veckan här när man kände sig totalt dum i huvudet när man pratade engelska med en bebis, nu känns det superkonstigt att säga nåt på svenska till bebisen.

 

PUSS NI SOM ÄR FINA

imorn kommer jag

Jag längtar hem fast jag inte har något att längta hem till. Varför människor tar sina beslut på så konstiga sätt vet jag inte. Jag borde dock veta att människor aldrig förändras. Vill ju så gärna tro det. Hur jag än försöker så kan jag inte förstå. Jag känner bara agg. Och så sviken på nåt sätt. Vad är det för fel på människor? Vad finns det där som gör det till en bra idé? Finns det någon som någonsin står vid sitt ord även i handling? När det bara finns frågor och inga bra svar så är det nog bäst att bara sluta, hur lätt det nu kan vara

But I don't care if you don't
And I don't feel if you don't
And I don't want it if you don't
And I won't say it
If you won't say it first

 

Hjälp vad länge bloggen har fått sova. Har ju den nya, tråkigare bloggen nu. Kände dock för att återuppliva den här finisen lite nu. Kollade in lite gamla inlägg och sådära. Jag åker hem om 34 dagar, och hjälp vad jag saknar pappa idag. Ingen aning om varför. Får bara konstiga infall. Överlag så har jag inte hemlängtan alls. Det är högst fem minuter om dagen som jag får nån sån tanke och blir lite ledsen. Skönt det. Älskar mina finaste personer hemifrån som jag pratar med varje dag dock. Ni är guld värda, (även om jag hatar det uttrycket). Och ni andra suger. Puss

Igår sprang mami och jag runt för att fixa lite ärenden. Köpte presenter till mina små barn och lite andra saker jag ville ha med mig typ. Fyndade två finfina jackor på nkpg style ocksåå. Senså lunchade vi med pizza, sjukt längesen. Vi ville dela på pizzan så världens bästa kock gav oss pizzarosetter. Hehihoehieoeehe.

 

Sedan var det ju då dags för en festlig kväll. Begav mig mot staden igen och blev kompis med medpassagerarna på alla bussar jag tog.. Helt nyktert, det kändes osvenskt sådär. Iallefall så var det en mycket lyckad förfest må jag säga. Sedan bytte jag umgänge och gick ut, mycket lyckad utgång också. ÅHÅÅ.

 

Åååh, hade världens finaste kväll igår med bestiii. Åkte hem till henne och vi pratade, åt fruktsallad med vaniljkesella (åhhhh), såg på finfilm, pratade, drack oboy och pratade osvosvosv. åhåhåå. Blev kvar till halv tre då jag tog tag i saken och åkte hemåt igen, plockade även upp min fulla syster påvägen. VÄRLDSBÄSTIHELAVÄRLDENKVÄLLIALLAFALL.

 

Nu måste jag springa och tvätta ur hårfärgen.. fick ett litet infall! Återkommer..

 

Hej igen min lille bloggis.

 

Dom senaste dagarna har varit fina. Har gått på stan lite med fina emi. Och tagit en långfika med massa prat och världens bästa mika. Igår var det en grym mami-lina-dag som ägde. Just nu är det fredag och det känns att tisdagen med stort t börjar närma sig. Jag inser att jag måste packa. Hur packar man ner sitt liv i en resväska?!!? Mission impossible. Nu ska jag iallafall göra ett försök innan jag får hitta på nåt annat faktiskt, wish me luckkkkkk!

 

Finns nog inget som kan göra mig så glad som att prata med hon den där Linnea. Kanske. Det satt iallafall ett äkta leende på mina läppar när jag la ifrån mig telefonen och alla problem kändes som bortblåsta. Som det alltid är när det gäller den tjejen. Dessutom kommer hon hem i helgen så att jag får träffa henne.

 

Nu ska jag gosa ner mig i sängen och fortsätta titta på That's 70's show. Godnatt!

 

Idag har jag träffat min favorittjej och lunchat och pratat och åh. Hur ska det här gå, utan henne och utan alla andra?! Fast å andra sidan försvinner ju ändå mina bästa vänner iväg åt olika håll snart, och jag har inget här att göra. Träffade även emi en stund, håhå fina vänner. Nu sitter jag och blir fett blödig känner jag. Urs. Ska ringa till min barndomsvän och prata lite om livet nu, jävla tjej som redan har flyttat.

/ensammast i sverige

 

OKEJ, NU MINA VÄNNER SKA JAG BERÄTTA. FÖR JAG BOKADE JUST EN FLYGBILJETT.

OM EN VECKA SÅ FLYTTAR JAG. TILL ENGLAND.

THIS IS GOING TO BE LEGENDARYYY. HEHHE

Hej fina läsare

 

Idag har jag varit sådär fett duktig och försökt mig på att springa en mil. Nöjd tjej. Förutom att asfalt kanske inte är att rekommendera när man ska springa så långt ändå. Men jag vågar inte riktigt vara i skogar själv såattehhh.

Imorgon ska jag faktiskt inte vara arbetslös, jobbet ringde och ville ha mig i tio timmar imorgon. Jag tackade fet-ja och ska nu tillbringa min lördag på en demensavdelning. Ska bli spännande, saknar ju dock min vanliga våning lite.

 

Puss!